lisadelin

Måndag 26 mars

På förmiddagen en runda på 1 ½ timma, vädret skönt men lite kyligt, gjorde ju inget med tanke på att jag gick riktigt fort. Lyssnar just nu på boken flimmer. Riktigt spännande.

Tisdag 27 mars

Ingen Lyxa - promenad eftersom Wilma var sjuk och mamma hemma hos både henne och Lyxan.

Jag tog rundan runt Kalkstad, Lenastad och Kåtorp, har mätt upp den till ca milen.

Går med stavar, men får väl ta några springsteg såsmåning om, eftersom det även i år blir tjejmilen.

Onsdag 28 mars

Golfrunda samt möte med sjukhusvärdinnorna på kvällen. Det var ett riktigt symöte, alla pratade i munnen på varandra.

Torsdag 29 mars

I dag var det verkligen ett helt program

1.       Sjukhusvärdinna

2.       Ut till ljusstaden för en promenad med Lyxa på en timma

3.       Hämta 6 och 4 åringen på förskolan

4.       Veckohandla

5.       Byombuds möte på Hembygdsgården

Var även hemma en liten stund för att säga hej till Knut.

Fredag 30 mars

Knut var i Köpstaden och sålde lotter för Lions räkning, själv tog jag en cykeltur till Susanne i Kåtorp som hade lovat mig pelargonier sticklingar. Hon bjöd på kaffe i deras uterum som även innehåller en pool.

Det var riktigt trevligt, var med på en biltur för att skjutsa ner maken som kommet hem med deras husbil och han skulle sedan tillbaka till sin affärsbil.

Så fick jag ett antal sticklingar som jag hoppas klara av och få att växa till stora blommor i sommar.

 Lördag 31 mars

Vi tog en riktig promenad på morgonen, något som jag kallar lilla Tvetarundan (finns en längre väg i närheten av Tveta) och var hemma till Melodikrysset som vi klarade av med lite hjälp av nätet.

Söndag 1 april

Försökte lura Knut om att det står en älg i trädgården, men det gick han inte på. Har dålig fantasi, det ända april lur jag egentligen sett och hört något om var Susannes på feecebok, se nedan. Tror ingen gick på det.

Vi har ju slutat mata fåglarna men när Knut fick se rödhaken, kunde han inte låta bli att slänga ut havregryn, men vem åt dessa gryn?

Vi tog oss en promenad i vår skog, där två granar har av kyrkan (det är kyrkans mark) fått lov att röja.

De har mycket att göra men det blir riktigt fint.

Vi hörde mycket fågelsång trots att vädret inte var det bästa. Fångade även en rödhake på bild.

På eftermiddagen rensade jag bland gamla utklipp.

Hittade en hel del roliga historier och bilder. Nedan en av de som jag tycker får en plats i min blogg.

Så hittade jag även en beskrivning som mamma beskriver jularna när hon var barn.

Läs detta nedan, i hög grad intressant och kul att spara.

Minnen från julfirande i Mjölby under år 1917 och några år framåt.

Anna dagen, den 9 december, skulle lutfisken blötläggas för att svälla i ca en vecka. Därefter skulle den läggas i nytt vatten tillsammans med soda och kalk tills den blev mjuk. Sedan skulle den urvattnas i kallt vatten som byttes varje dag fram till jul.

Nästa glada händelse var den 15 december då barnen fick jullov från skolan. Dessa år då första världskriget pågick var det svårt att få matransonerna att räcka till.  Vi skaffade tillsammans med närboende släktingar två smågrisar för uppfödning och som blev stora och feta till jul.  Vi bodde i hus med uthuslänga på gården, i uthuset fanns grisarna. Så kom då slaktaren och skulle utföra slakten. Jag, min 5 år äldre bror och kusinerna tyckte det var svårt, men även spännande att få vara med om detta. Men vi fick inte se på. Vi blev instängda men vi hörde ändå hur grisarna skrek när de fördes ut på gården. Mamma och faster var tvungna att vara med och vispa i det blod som rann av grisarna för den skulle användas till palt och blodpudding. Om den inte vispades så blev den klimpig och kunde inte användas.

Alla vuxna var så glada åt den goda maten vi skulle få till jul sa vi barn glömde snart bort den hemaska slakt dagen.

Mamma och faster följde med till ett slakteri där grisarna skulle styckas. De skulle ta hand om och göra i ordning tarmarna som skulle bli till korvskinn.

I grisblodet blandades grovt rågmjöl, mjölk, sirap och en massa kryddor. Massan formades till stora paltar men först placerades en hög med späcktärningar inuti paltarna som sedan kokades i saltvatten. Blodpuddingar bakades i ugn.

Det styckade fläsket togs om hand. Det blev skinkor och stekfläsk som skulle läggas i saltlag. Kotletterna stektes. Mycket gick till korv. Då skars fläsket i småbitar och maldes på en liten handdriven kökskvarn. Det var ganska jobbigt. Minst 4 sorters korv tillagades.  Kokkorv, stekkorv, bräckkorv, som skulle skickas till rökning, och spickekorv vilken skulle hänga i taket på en stång för torkning. Det var den stång som min bror använde till skivstav så han väntade otåligt på att korven skulle torka.

Korvskinnet var av två sorter. Det smalaste användes till dessa 4 sorters korv, medan det vidaste användes till grynkorv. Grishuvud och ben kokandes och skars till sylta. Jag minns att köket verkade väldigt immigt under denna tid före jul.

När allt från slakten var färdiglagat fick jag gå runt med ”smake” av lite av varje av maten till gamla tanter som vi kände i kvarteret och som inte hade möjlighet att föda upp julgris. Det tyckte jag var väldigt roligt.

En del av fläsket smältes till flott och användes till julbaket. Limpor bakades av flera slag. En deg skulle stå och jäsa flera dagar. Jag tror det blev s.k. surlimpor av detta. Vanliga rågkakor skulle finnas till doppet i grytan.

Så bakades saffransbröd, kryddskorpor, pepparkakor och minst 7 sorters andrasmåbröd.

Min bror och jag följde med pappa till skogen för att hämta julgran. Vi tog en kälke med oss och jag minns att vi fick pulsa högt i snön.

Vi var med i en förening för barn och där fanns en sparkassa som två medlemmar skötte under överinseende av vuxna.

Där sparade vi minst 25 öre i veckan som vi skulle få ut till jul. Vi hade en farfar som besökte oss varje söndag och då fick vi en slant av honom som genast sattes in på denna lilla bok. Ungefär 20 – 22 kr brukar vi få ut. Då kunde vi köpa julklappar till familjen och till morbror, moster och kusinerna i Uppsala dit vi sände en julklappslåda varje jul och fick en tillbaka.

Kvällen före julafton badade vi i en stor balja i köket. Mamma värmde vatten på spisen. Vattnet fick vi hämta på gården och även bära ut det efter badet. Det var underbart med detta bad. Vi fick nya nattkläder och rena lakan i sängarna och mådde så gott. MNN pyntade och hängde upp rena gardiner till långt fram på natten. Det var ljuvligt att vakna på julaftonsmorgonen.

På julaftonsförmiddagen kunde det hända att pappa, min bror och jag gick till järnvägsstationen och mötte två ogifta mostrar från Uppsala som firade jul hos oss ibland. Då hade vi en kälke med oss att dra hem väskorna på. Det var så spännande med väskorna för de hade mycket paket med sig till oss barn.

Vi hade ett mycket gästvänligt hen. När inte våra släktingar från Uppsala kom till julen bjöds alltid några ensamstående att fira jul med oss. Så småningom fick vi till granne en ensamstående dam och hennes brorsdotter som var 14 år.

Flickan var från Hälsingland där hon hade många syskon. Hon skulle arbeta i sin fasters affär. Pappa fick höra strax före jul att en flicka längtade hem. Då bjöds de att komma till oss på julafton. Detta blev så lyckat så de fortsatte att komma varje jul ända tills flickan gifte sig och bildade hem.

Höjdpunkten var naturligtvis julafton. Vid frukosten avsmakades julosten. Den köpte vi av en gumma som bodde på landet, hon hette Klara. På hösten ordnade hon ostgille. Då kom grannar som hade kor, till henne med mjölk. De blev då bjudna på något, vad vet inte jag. Sedan ystade hon och skötte om sina ostar till några dagar före jul.

Då åkte hon med mjölkskjutsen till oss och flera för att sälja sina ostar. De var beställda från år till år. Det var den godaste ost jag har ätit.

Vi åt julmiddag med dopp i grytan och alla andra traditionella rätter.

Så skulle granen kläs. Det gjorde mamma och pappa och vi fick vänta i köket tills allt var färdigt. Det var den längsta tiden på hela dagen. Äntligen fick vi koma in. Där var granen tänd med levande ljus och med julklappar under. Gotter fanns också på bordet.

Vi hade ingen tomte varje jul. Men en jul kom två tomtar. En av våra mostrar var då tomte och skulle gå ut köksvägen för att komma in genom en annan dörr. Då stötte hon emot en annan tomte i den mörka farstun, han skulle också till oss. De blev lika rädda båda två.

Till sist blev det äntligen julklappsutdelning. Vi tyckte vi fick många julklappar. Vi skrev rim på våra julklappar när vi lärt oss läsa och skriva. Ett rim minns jag särskilt bra. Jag fick ett paket från Uppsala och däri var det ett par pojkkalsonger och min bror fick ett med flickbyxor i. På min brors paket stod det ”Om du ej i dessa kan dej visa , får du byta med Anna-Lisa”.

På kvällen åt vi risgrynsgröt med en mandel i. Våra mostrar blev glada och de fick mandeln för det betydde att de snart skulle bli gifta.

På juldagsmorgonen gick vi i julotta. Sedan var det sedvanligt släktjulkalas hos farmor och farfar i huset bredvid. Då fick jag ha den klänning som alltid var nysydd till jul.

Släkten bestod av tre familjer med tillsammans 10 barn. Jag var yngst och farfars gunstling. Höjdpunkten för oss barn var när farfar skulle slakta marsipangrisen. Vi fick stå utanför dörren till ”salen” och skrika som en gris. Oj vilket skrik från 10 barn. Sedan fick vi komma in en i taget med en bindel för ögonen och välja ut våra gotte-högar där en bit av marsipangrisen också fanns med. Jag som var minst fick komma in först. Jag glömmer aldrig hur spännande det var.

På kvällen när vi ätit av all julmat och gotter ställde vi upp och marscherade runt kvarteret med musik. Det var flera av släktingarna som trakterade instrument såsom dragspel och fiol, min bror spelade klarinett och pappa spelade basfiol men den kunde han ju inte ta med. Vi andra sjöng, slog på triangel och grytlock.

Annandagen var den första julfesten. Pappa var ofta engagerad som lekledare på julfester ac många slag. Jag som tyckte mycket om att dansa, fick följa med och alltid var jag närmast lekledaren för han visade med mig hur danslekarna skulle gå till, det hade vi tränat på hemma. Gottpåsar fick man överallt. Så fortsatte julkalas hos släkt och bekantskapskrets, dagarna räckte knappast till. Vi hade också kalas för släkten och ett för övriga bekanta. Vid ett av våra släktkalas blev två av kusinerna osams, två bröder 10-12 år. De gick ut i köket och slogs, ramlade på en hög tallrikar som åkte i golvet, stor uppståndelse. De vuxna kom ut med deras pappa i spetsen. Det blev ovett och slut på kalaset för deras del, de fick gå hem ensamma.

Så småningom började julgransplundringarna. Vår egen var mycket populär. Pappa var ju lekledare och det visste alla. Han hade alltid övat in en ny danslek med oss till denna dag. Julgrannen flyttades ut i köket. Två stolar sattes upp på kökssoffan och där satt min bror och hans spellärare, de spelade klarinett när vi dansade.

När barnen började skolan den 15 januari var inte alla plundringar avverkade.  Det var att skynda hem från skolan, klä om och iväg till vänner i grannhusen.

Dessa minnen skrev mamma 1985-01-02 till barnbarnet Johanna som troligen skulle använda detta i skolan.

Jag har skrivet av det, mamma hade skrivet på maskin, men att scanna in det skulle troligen vara svårläst  trots maskinskrift.