V 46, teater och sjukdom
Måndagen den 14 november
Efter att ha varit bort på hembygdsgården tog jag en promenad runt Kåtorp.
På vägen såg jag en Pantersnigel (eller leopardsnigel)
Även om pantersnigel varierar mycket i utseende, från enfärgat grå till gråsvart, har den fått sitt namn av att manteln vanligen är märkfläckig och att kroppen har fläckar och diffusa längsband i svart, grått och vitt. Pantersnigel kallas även för leopardsnigel. Snigeln kan blir mer än 15 cm lång.
Pantersnigeln tillhör inte den inhemska faunan utan har förts in av människan till Sverige från Mellaneuropa. Införseln har sannolikt skett på samma sätt som med mördarsnigeln.
Snigeln är kulturbunden och påträffas främst i trädgårdar, parker och kyrkogårdar. Under fuktiga somrar förekommer de ibland talrikt, men pantersniglarna orsakar normalt inte några större skador på odlade växter.
Har aldrig själv sett en sådan.
Det var riktigt kul att få den på bild.
På kvällen var Knut och jag på teatern, det var riktigt rolig pjäs om skolans lärare. Det gick att applicera på vilken arbetsplats som helst. Det var inte svårt att känna igen de olika typerna.
Handlingen se nedan:
|
Nio kollegor i ett lärarrum. Ett läsår av skolstartsångest, verksamhetsplanering, kaffekoppskrig, kärlek och död. Vi möter Tove, rektorn på gymnasieskolan som hellre småpratar runt kaffebordet än planerar och leder arbetet. I stället lämnar hon över det mesta till Kjell. Kjell är biträdande rektor och gillar planering. Han vill gärna ha både rektorstjänsten och kollegan Kerstin. Kerstin skulle nog kunna tänka sig Kjell också. De delar en idealistisk syn på skolan och eleverna. Margareta, språkläraren är ingen idealist. Hon har jobbat lika länge som Kerstin, men håller både kollegor och elever på avstånd. Ser mest fram emot sommarens utlandsresor. Johanna är ny på jobbet, har precis gått ut Lärarhögskolan och är inte helt varm i kläderna. Trots det är hon ett hot mot ensamma Christel som lever för skolan men ständigt misslyckas med elevkontakten. Karriäristen Joel pratar om att söka sig vidare men kommer tillbaka efter loven trots allt. Han lierar sig med idrottsläraren Björn, en stressad småbarnsförälder med ständig värk i benet. Skolan behöver fastare styrning. Kommunen tillsätter den före detta officeren Olle som ny rektor och inget blir längre som förut. Lärare för livet har gjort succé på Stockholms Stadsteater. Nu tar Regionteatern Blekinge Kronoberg den till Växjö och på turné i södra Sverige. |
|
En komedi om dem som aldrig lämnar skolan. |
För Knuts del var det riktigt roligt att träffa alla kamrater från teaterföreningen. De var riktigt glada att se honom.
Tisdagen den 15 november
Gick en långrunda med Lyxa, tog en stig som jag inte riktigt visste var den gick, kom tillslut tillbaka till utgångspunkten vilket gjorde att jag sedan kom bort till golfklubben, var lite lättare att hitta tillbaks igen.
Det var ett underbart väder, så promenaden var underbar.
Ute på promenad
Här vilar Lyxa
När jag lämnat Lyxa hemma, tog en vila och gav mig iväg till El Giganten där jag beställde en surfplatta, de hade ingen på lager för närvarande. Ska bli spännande.
Klockan 16:00 träffade jag Zareta, hon har bekymmer med sin tandläkare, vet inte om hon får gåt dit, har inte betalt något och förstår inte varför hennes kontakt på kommunen inte betalt. Får lov att följa upp detta.
Hon berättar en del om hur det är att vara i Tjetjenien. Man gifter sig vid 15 års ålder, är man inte gift vid 25 är man gammal ungmö. Hon är själv 32 år och tycker att hon nu är alltför gammal.
Onsdagen den 16 november
Började städa ett köksskåp, rensade bort ett antal flaskor med datummärkning från 2009, så det var säkert dags att tömma ut innehållet.
Så var det dags för hundpromenad. Vi var ute drygt en timma. Det är spännande att gå i skogen mellan Ljusstaden och golfklubben. Jag hittar nya stigar och kommer ut på oväntade ställen. Men det är inte svårt att hitta rätt eftersom det inte är något jättestort område.
Träffade på morfar Curt och fick en trevlig pratstund med honom.
Torsdagen den 17 november
Handlade, var dels på Stenladan och köpte grönskar och ägg.
Vidare till Kvantum där handlade jag både till oss och till BHB på söndag.
På kvällen tyckte jag Knut var något virrig, trött och gick till sängs tidigt.
På natten yrade han om att han spelade golf, jag förstod inte vad det handlade om.
Fredagen den 18 november
På morgonen var Knut ännu virrigare, kunde inte redogöra för vad det var för månad, frågade konstiga frågor.
Var varm så han tog febern, hade 38 grader, mycket tyckte jag med tanke på att han aldrig har feber.
Ringde sjukvårdsupplysningen som rekommenderade ambulans med tanke på hans underliggare svar.
När ambulansen kom, undersökte de honom och ansåg att det inte var aktuellt med akuten, troligen ingen stroke, utan vi åkte till vårdcentralen.
Blev ett bra besök, det visade sig att SR var riktigt hög. Vid undersökningen hittades inget annat en eventuell urinvägsinfektion, en odling skickades i väg.
Blev antibiotika recept, så vi promenerade till apoteket för att hämta ut receptet.
Hade en väldig tur eftersom en granne var där i samma ärende och han skjutsade hem oss.
Så hem och se till att det blev mat på bordet och medicin tagen, därefter sänggående för Knut med två Alvedon för att få ner febern.
På kvällen var febern fortfarande över 38 grader fast den hade varit ner efter medicinen, två nya Alvedon och sedan läggdags efter lite mat i magen.
Lördagen den 19 november
Knut hade sovet gott på natten men hade feber på morgonen, ny medicin och sängläge.
Grannens flickor kom in med pepparkakor till Knut med hans namn på, så gulligt. Man blir tårögd.
På eftermiddagen var jag en sväng på hembygdsföreningen, det var inte kul, stannade inte så länge. Men det var ett bra möte som handlade om nästa års verksamhet. Det kom upp mycket bra idéer.
Knut hade fortfarande feber. Ny medicin.
Camilla lovade komma på söndagen. Själv hade jag en aktivitet på Röda Korset. Det var årets stora behörighetsbedömning.
Söndagen den 20 november
Febern lite lägre men jag var inte helt nöjd när jag åkte in till Kalmar. Jag Hade fixar med all förtäring inför bedömningen.
Årets bedömning var lite annorlunda än tidigare. Vi jobbade i grupp, det var riktigt roligt och mycket lärorikt.
Bröd, frukt och pålägg räckte bra till vilket gladde mig.
Camilla, Caroline och två hundar, var hemma hos Knut hade lagat middagsmat som han åt, men det var riktigt bra att de var hos honom för annars hade det nog inte blivit så mycket mat i magen. Jag var hemma vid 14:00 tiden och vi fikade innan Olofssons åkte hem.
På kvällen hade febern gått ner till drygt 37 grader, jag blev så glad. Nu verkar det som det går åt rätt håll, så underbart.
