Johan och Sanna Nielsen
Nedan programmet och några bilder jag tog under föreställningen
Hela orkestern
Del av orksetern där Johan syns lite bättre
Nedan artikel saxad ur Smålandsposten
Sanna stod upp i blåsten
Musik i går 22:47 | Uppdaterad i går 23:07
Sanna Nielsen stämde bland annat upp i vackra Somewhere, uppbackad av cirka 100 blåsare.
FAKTA
BLÅSFROSSA
med Sanna Nielsen
Scen: Konserthuset, Växjö, 29/3
Orkestrar: Kronobergarnas musikkår, Kulturskolans blåsorkester och Växjöskolornas musikkår.
Är blåsmusik den äkta musiken? Det hävdar Tomas Eneroth, själv trumpetare, och för dagen konferensier under Blåsfrossa i konserthuset. Den krossade i alla fall syntmusik när stormen Gudrun härjade, tillägger han. Det var fullt blås, trots storm, liksom. Via vardagsbetraktelser guidar riksdagsledamoten publiken genom blåsmusikens alla beståndsdelar. Han är lite tjatig ibland, träffsäker andra stunder. Jag gillar dock ansatsen att ta ned den klassiska musiken i konserthuset till jorden och krydda den med humor mellan de pampiga styckena.
Besökarna fick se Kronobergs blåsorkestrar servera ett rejält hopkok av stilar och känslosträngar. Vi kastas in i Hollywood-fabrikens mäktiga fanfarer, genom verk av Richard Strauss och John Williams för att mellanlanda med 1900-talets bästa låt (?), Queens Bohemian Rhapsody och får höra kvällens solist Sanna Nielsen stämma upp i powerballader och en egenskriven sång bakom ett naket piano.
Det som gör störst intryck, förutom att omkring 100 blåsare sitter sida vid sida, är hur brett register som finns inom blåsmusiken. Likväl som musikerna på scen sträcker sig från elva till 75 år, hittar de nog samtliga känslolägen på tonskalan. Just i Bohemian Rhapsody blir det extra påtagligt.
Stämsång, piano och elgitarrsolo ersätts i kvällens tappning med klarinett, saxofon, oboe och tuba - från Freddie Mercurys mjuka verser till de smått hysteriska operapartierna i låten.
Trots att de även har med slagverk på scen är det visserligen svårt att matcha Queens fantastiska klimax i sexminuterslåten, men tolkningen är en fin och talande bild över blåsmusikens potential.
Rivaliteten orkestrarna emellan då?
Den var som bortblåst.