lisadelin

På fredagen tog vi ett rejält tag i huset. Städning, fönsterputs samt nya gardiner i köket.

Elljusstakar i de flesta fönstren samt den klasiska julstjärnan kom också fram och blev satt på plats.

Det är lika roligt varje år att ta fram allt som ger ljus i mörkret.

Inte den bästa bild men det går att skönja ljusen i fönstren

Det är ju många diskussioner i radion när man får tända dessa ljus och stjärna, men vi tända allt när allt var klart.

Nu är det inställt med timer så vi behöver inte bry oss, utan allt tänds efter den tid som är bestämt.

På lördagen var Knut och sålde lotter för Lions i köpstaden. Jag passade på att åka in till Ikea och handla ett förvaringsskåp till klädkammaren. Har tyckt länge att det varit så rörigt där. Blev riktigt nöjd med inköpet, trots att det inte blev det jag tänkt från början, men träffade en så trevlig expedit och vi hjälptes åt att fundera ut vilket som skulle bli bäst på det utrymmet jag beskrev.

Väl hemma monterades skåpen ihop, det är otroligt så bra det går, allt finns med och resultatet blir riktigt bra.

Torslunda kyrka som är den kyrka som vi besökte

Vi hade funderat på om vi skulle gå till kyrkan första advent. Det är ju stämningsfullt och mycket musik.

Det blev så, gudstjänsten började klockan 10:00. Var högtidligt med ljusprocession, körsång och så fick vi själva sjunga de aktuella adventspsalmerna.

Det var en annorlunda predikan prästerna som var Berne och Julle, kom in med en städvagn och menade hur viktigt det var att vi städade upp omkring oss framför allt nu inför den stora högtiden alltså inför Jesu födelse. Det var faktiskt en riktigt rolig predikan och budskapet var bra.

Vi var nöjda med att vi gått till kyrkan. Vet att det kan från kyrkans folk kritiseras att man bara går vid vissa högtider, men när jag tänker efter, är det faktiskt så att för vår del som betalar kyrkoskatt, går vi när vi tycker det är trevligt och givande utifrån vår horisont.

Nu är vi i full färd med att sätt in nya garderober i vårt sovrum. Det ska bli jätteskönt, dels att rensa ut en massa kläder som jag inte använt på ett antal år, dels få skjutdörrar vilket underlättar och ser sm jag tycker trevligt ut.

Vi samarbetade ganska bra, men tänker lite olika hur saker och ting ska vändas och få att fungera. Men efter en del diskussioner (kanske kallar inte Knut det diskussioner) så kom vi tillrätta med det hela och nu är allt på plats.

Nu handlar det bara om att organisera klädupphängningen och fylla trådkorgarna.

Vi har lite olika behov.

En viss skillnad

Så blev det

På söndagen gjorde jag mitt första uppdrag som "Första hjälpare". Jag har ännu inte gått alla kurser, men fick vara med som praktikant.

Praktikant ska man var i ett halvår sedan är man fullvärdig Röda korsare i Första hjälpen gruppen.

Mitt första uppdrag var att finnas med då Kalmar ishockey klubb spelade, De spelade mot ett lag HA74 vet inte varifrån de kom, de ligger i division 3 östra.

Kalmar vann med 4 - 2. Inga skador uppstod, så för vår del var det att titta på matchen. Trots de fina kläderna som vi har på oss frös jag en del. Nästa gång får det bli långkalsonger, tummvantar och mössa.

Onsdagen var en otroligt intressant utbildning i Defibrillering. Har bara sett det på film tidigare, men i dag fick jag praktiskt lära mig det.

Det verkar inte vara något problem med att kunna använda en sådan apparat, bara den finns.

Det man måste kunna är ju den första i undersökningen, sedan talar en röst om precis vad som ska göras.

Undrar om detta kommer att finnas allmänt ute i samhället.

Kostanden för en apparat ligger runt 20 000 kr

Finns i olika modeller men principen är den samma.

Ibland funderar jag på vad som ska skrivas på Bloggen.

•1.      Sådan som händer mig som jag tycker är roligt att komma ihåg.

•2.      Så är det roliga saker som händer barn och barnbarn

•3.      Något jag tänkt på som jag inte själv är involverad i men har betydelse för Kalmar, Sverige och världen borde jag bli lite bättre på att fundera över och skriva ner.

Det är några funderar på vad innehållet ska handla om. Som jag skrev är jag inte så bra på att skriva om det som händer utanför mig själv så när jag började tänka på det kommer jag ihåg att jag nog inte skrivet ett ord om att Kalmar FF tog guld. Men så är det ju och det är verkligen stort i Kalmar. För min del tycker jag ju att det är hur kul som helst trots att jag inte varit på en enda match, men jag har ju givetvis följt laget hela tiden.

På söndagen åkte Knut till Tobias familj och fortsatte med tapetseringen. Det är inte så mycket kvar, jag tycker det blir riktigt fint.

      

                            

                          


Själv stannade jag hemma åt en lunch men hade planerat att åka till dem på eftermiddagen.

Jag gick ner till äppelvägen och tog 404 till IKEA, därifrån kund jag gå på gång och cykelvägen ända fram till Ljusstaden.

Knut var i full gång, Meja som hade varit lite krasslig var nu bättre och jag fick tillfälle att leka med flickorna, kurragömma och något som är populärt är att åka till affärer och handla, det finns fantasi.

Ebba hjälpte sin pappa att montera lådor.

Nu finns det en köksö i köket och där stod flickorna och tillverkade en sockerkaka som sedan smakade gott till kaffet.

Så var vi bjudna till Anne-Marie och Janne på årets gåsmiddag. Det är en trevlig tradition.
När vi kom blev vi bjudna på en drink i Jannes egna tillverkade bar.

 

Vi blir bjudna på mycket god mat. Soppan som förrätt är olika för varje år, vi har fått svartsoppa, men även trattkantarell, men i år var det pumpa soppa.


Här står pumpa soppan och väntar på att serveras.
Den var mycket god, jag har aldrig ätit det tidigare.

Så blev det gås, men eftersom Anne-Marie tyckte att det försvann så mycket fett så hade hon även stekt en kalkon.

Det smakade bra med alla tillbehör såsom broccoli, rödkål och ett par olika chutney en med äpplen och en med lök, mums.

Som dessert serverades glass med jordgubbar, blåbär och en likör som sås.

Sedan blev det prat om ditt och datt till kaffet.

Det var en lyckad kväll.

På torsdagen var vi och tittade på föreställningen fullbokat med Morgan Allinger se nedan innehållsbeskrivning som är klippt ur Ticnets information om föreställningen.

Den var verkligen rolig och ungdomarna på de första bänkarna gjorde att det blev mycket kontakt med publiken.

Morgan hade träffade dessa ungdomar på eftermiddagen så de hade fått lite förhands diskussion om skådespeleriet.

Det blev stående ovationer efter avslutat föreställning.

Handling

Morgan Alling som wanna-be-skådisen Sam. Samtidigt växlar han blixtsnabbt om till 39 andra rollfigurer. Bered er på en hisnande uppvisning i fysisk och verbal komik!

Hela denna mästerliga enmansföreställning utspelar sig i en sliten skrubb med ett belamrat skrivbord. Vi befinner oss i källaren på en fyrstjärnig restaurang, där den misslyckade skådespelaren Sam extraknäcker som bordsbokare. Telefonen ringer, kändisar vill ha bord trots att det är fullbokat, en matkritiker dyker upp och chefen stressar på genom interntelefonen. I ett hisnande tempo försöker Sam hålla alla glada, samtidigt som han pratar med sin skådespelarkompis som gått vidare på en audition. Trots att han tvingas skura damtoaletten och sjunga för gästerna, lyckas han få en specialaudition, när teaterchefen får ett bord...

Så var det dags för ett besök på häktet. Eftersom polishuset är så gott som tomt, fick vi från Röda korset söka oss till en annan ingång.

Det var inga problem när vi väl hittade dit.

Besöket i dag bestod av att alla vi läste varsitt citat och resonera utifrån det.

Alla utom en person deltog i detta.

Mitt citat se nedan, blev mycket diskuterat och många av de häktade tyckte det var ett bra citat att tänka på.

Detta citat passade in i många av de diskussioner vi förde

Sedan såg vi på en film, som hade önskats av en häktad person.

Helt galen film gjord av Killinggänget.

Handling

Några svenska män deltar i en gruppresa till Tallinn för att hitta en partner. Bland dessa finns den snälle dansbandsentusiasten Roland från Karlstad (Gustafsson), Micke från Skövde (åter Gustafsson), akademikern Magnus (Rheborg), renhållningsarbetaren Lennart från Norrland (Inde) samt ett antal andra män. Resan leds av Percy Nilegård (åter Rheborg) och bussen körs av "Lasse Kongo" (åter Gustafsson), en alkoholiserad man med grötigt uttal. För många av deltagarna går inte resan riktigt som planerat osv.

Vill man se en helt galen film så se denna.

Den är inte lång ca 1 timma.

Filmen var ganska uppskattad av publiken på Häktet.

Knuts syster Maj har nått upp till den aktningsvärda åldern av 80 år.

Hon fyllde år på fredagen, men hennes barn hade ordnat ett kallas för henne och vissa delar av släkten lördagen den 8 november.

Knut och jag åkte dit, vi hade bokat rum på Landskrona vandrarhem, helt ok. Vi bjöds på frukost hos Anne-Marie morgonen efter.
Middagen startade klockan 17:00 på en lten trevlig restaurang "Gläntan" och gästerna droppade in efter hand.

Det är verkligen roligt att ses, det blir inte så ofta. Barnen som nu är stora förändrar sig inte så mycket, men

Knut hade först svårt att känna igen en kusin Birgitta från Halland so var dotter till Huldas yngsta bror Karl.

Vi fick god mat trevligt umgänge och prat med personer som det var länge sedan man pratat med. Det händer en hel del genom åren.

Efter middagen var det kaffe med dopp på Hjortstigen där jubilaren bor.

Nedan kommer en bildkavalkad på bilder från festen.

I dag onsdag har jag ägnat nästan hela dagen åt Röda korset.

Började klockan 9:00 på sjukhuset som värdinna. Vi hade mycket att göra, många som behövde hjälp till de olika klinikerna. Satt inte still många minuter. Men tiden gick fort.

Klockan 12:00 fick vi avlösning

Sedan i till centrum, stannade vid Bremerlyckan och ställde bilen där eftersom det nu kostar ganska mycket att parkera i centrum och så fick jag mig en promenad.

Åt lunch och träffade sedan Knut som kom med bussen och skulle till teatern. Men vi hann med att handla lite en present till hans syster som fyller 80 år och vi ska till Landskrona i helgen.

Efter det vi shoppat, fikade vi. S

Edan gav vi oss åt var sitt håll. Knut till teatern och jag en tur till biblioteket.

Klockan 17: 00 var det dags för besöka fängelset. Vi hade en bra diskussion med de personer som vi träffade, om valet och även om den ekonomiska kris som världen drabbats av.  Även lite mer kul, eftersom en person var mycket intresserad av KFF.

Alla var tyckte rätt man vann i det Amerikanska valet, alltså Barack Obama.

Efter det besöket rusade jag vidare till Ambulansen där första hjälpen gruppen hade sitt möte.

Ett mycket trevligt besök där vi blev välinformerade om all teknisk utrustning som finns i en ambulans.

Det känns ganska tryggt att veta om något skulle hända.

Sedan gjorde gruppen upp om lite egna aktiviteter fram över.

Vi har ett uppdrag i ishallen när det är Hockey.

Det var ganska skönt att komma hem efter en heldag i Kalmar.

På tisdagskvällen var vi på bokens afton. Hela Kalmarsalen var fylld med bokintresserade personer. Jag hade stått i kö klockan 7:45 en morgon för att få biljetter.

Det var en otroligt trevlig kväll.

Presentatör var Dorotea Bromberg som äger Brombergs Bokförlag.

Först presenterades Helena Henschen, intressant författare som skrivet böcker om sin släkt, hennes första bok har jag läst, "I skuggan av ett brott", otroligt intressant. Boken hon nu skrivet handlar om hennes farmor, måste läsa den. Hon beskrev hur hon arbetat med det material till boken som hon hittat i tre flyttkartonger, det tog om jag minns rätt tre år, vilkete tålamod.

Sedan var det Mia Törnbloms tur att berätta om sitt liv och den självbiografiska bok hon skrivet som handlar om hennes narkotikamissbruk och på vilket sätt hon klarade sig ur detta. En bok som jag länge tänkt läsa och som kommer att stå på min önskelista. En fantastik och positiv person. Arbetar nu också med personlig utveckling.

Den person som jag inte har hört något om var Mårten Sandén. Kanske beror det på att han skriver barn och ungdomsböcker. Han arbetar som psykolog och skriver deckare och skräckhistorier för högstadiebarn, men har även skrivet barnböcker en gullig bok om en nalle som han presenterade. Hans presentation var rolig och gav många tillfällen till skratt.

Så var det en stunds paus.

Därefter kom en känd Kalmarprofil, ingen jag kände, och presenterade sin bok om Småländska caféer. Inget som lockade mig, men många köpte hans bok. Han, Thorsten Jansson hade gjort boken tillsammans med Rolf Lind.

Åsa Larson, har läst hennes tidigare böcker och även sett filmen Solstorm, berättade för oss hur hon ger sin pappa uppdra att hitta ett bra ställe, en sjö eller dylikt där morden ska ske.

Mycket underhållande beskrivning av uppbyggnaden av sina böcker.

Hon raljerade också över hur pessimistiska Kirunaborna är, har inte alls den optimism som Mia T. har menade hon.

Den sista personen som presenterade sig och sin nya bok var Jens Lapidus, som tidigare skrivet "Snabba cash" vet hur många gånger jag tänkt läsa den boken, men det har aldrig blivet av, nu måsta jag skaffa den. Han skriver om Stockholms under värd på ett realistiskt sätt. Han arbetar som advokat och i sitt yrke kommet i kontakt med många personer men kriminell bakgrund. Han var dock mycket noga med sekretess.

Den nya boken "Aldrig fucka upp" är en fristående fortsättning på Snabba cash.

Här är programmet på de personer som deltog

Presentatören beskrev även två böcker som ges ut av hennes eget bokförlag, en självupplevd bok  av en SS-officer Max  Aue. En bok Knut gärna vill läsa.

Den andra boken handlar om tyskarnas ockupation, skriven av Juliet Ashton, och heter Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

En dag får Juliet Ashton  ett brev från en Dawsey Adams på den lilla ön Guernsey i Engelska kanalen. Juliet och Adams börjar brevväxla. Han berättar om livet och människorna på ön och om tyskarnas ockupation av Guernsey under krigsåren. Och han berättar om öns mycket speciella läsecirkel, Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. Snart har Juliet inlett brevväxling med flera av läsecirkelns medlemmar. Hon fängslas av deras öden och liv och bestämmer sig för att besöka sina nyfunna vänner. Det blir en resa som förändrar hennes liv.

Det var verkligen en trevlig kväll

En morgon hade vi en annorlunda gäst vid vårt fågelbord.

En hackspett, försökte fotografera den. Blev en bild, men  inte så bra, men ett bevis.
En talgoxe håler koll.

Har ju funderat på att skaffa hund. Har länge planerat att åka på någon hundutställning för att se lite och fundera på ras.

Det var en utställning i Växjö, så vi åkte dit på lördagen. Johan var på fest i Kalmar så han åkte med oss hem.

På eftermiddagen åkte vi in till utställningen.

Otroligt mycket hundar, blev inte klok på alla raser och hur det hela gick till, visst vet jag att man ska utse bästa hund, men detta borstande och fejande för att få sin hund så vacker som möjligt , höll upp svans, tryckte ihop hunden för att få rätt kroppsform osv.

Vet inte vad jag ska säga. Efter att ha varit på lydnads- och Agility tävling där hundarna får jobba med sitt psyke, så har jag inte så mycket till övers för utställning av hundar.

Samtidigt förstår jag att det är viktigt att behålla visa rasspecifika former, men till vilket pris?

Hur som helst såg jag en ras som kunde vara intressant, en vallhundras enligt Camilla.

Kommer inte ihåg vad rasen heter men ser lite kul och rufsig ut.

Men jag får se, egentligen vore det bästa för mig att då och då ta hand om en hund. Vi har ju Vera ibland, skulle gärna ta hand om ytterligare hund då och då. Är inte klar med eget hundköp ännu.

Vi åkte hem till Tävelsås, fikade och spelade kort med Caroline, Knut vann.

Vera och Hans var inte hemma utan de var och jagade sjöfågel.

På söndagen tog vi oss en långpromenad runt sjön. Konstigt att inte ha Vera med oss.

Åkte hem efter lunch, det var halt på vägarna, vi hade vinterdäck på men det var bäst att ta det lugnt tre bilar låg i diket strax efter Eriksmåla, men vi kom välbehållna hem.

Det hade också Hans och Vera gjort.

På fredags eftermiddagen besökte Knut och jag, min bror med fru unga familjen Delin i sitt nya hus.

Fortfarande är ju inte övervåningen klar men mycket var gjort, väggarna var uppsatta, så det går lätt att se hur rummen kommer att bli.

Här sitter vi vid deras fina matsalsbord

Vi fikade och barnen med sin fantasi, höll i gång med olika aktiviteter. Egentligen behövs inte mycket leksaker, mer än en IKEA kartong som både kan vara badkar och båt.

De hr en otrolig fantasi och leker så bra tillsammans.

Efter det besöket åkte vi till Tveta, gick en promenad med hundarna. Arne tog Nala med en kortare runda eftersom hon inte är helt OK i sina ben eller om det är höften, jag minns inte riktigt. Githa och jag tog en längre runda med Pumba

Efter det fick vi en god kycklinggryta med tillbehör av bulgur och sallad.

Vi fick även i samband med kaffet en lång pratstund.

Den 28 oktober var vi på teatern. Vi såg Tennessee Williams Glasmenageriet en pjäs som handlar om en ensamstående mamman Amanda Wingfield (Nina Gunke) som är en av de klassiska kvinnorollerna i världsdramatiken.  Amandas son Tom (Christian Arin) och dottern Laura (Anna Rydén) kämpar för sin lycka och överlevnad sedan pappan lämnat dem med en hälsning på ett vykort: - Hej! Hej då! Den kväll, som pjäsen skildrar i en nostalgisk tillbakablick återberättad av Tom, kommer Toms arbetskamrat Jim (Emil Forselius) hem till familjen för att ovetandes uppvakta Laura. En pjäs om familjerelationer och individualism med en träffsäker dialog och vassa repliker.

Christian Arin        Anna Rydèn          Nina Gunke

Arne och Githa var också med och såg denna pjäs. De kom farande från Finspång med Lindas hundar, snabbt till Tveta, rastar hundarna som sedan får var sitt märgben att sysselsätta sig med. Så for de i ilfart in till Kalmar och anlände teatern exat i tid.

Det var en intressant pjäs, kvällen gick så fort och för mig tyder det på att föreställningen fängslade mig till 100 procent.