lisadelin

Ja så var man framme vid en milstolpe, pensionsåldern. Det är inte klokt men som väl är känner jag mig inte mycket äldre i dag än i går.

Redan på morgonen ringde Wilma och sjöng samt hurrade på sin fina kalmaritiska.

Sedan komma alla flickorna och Tobias och firade mig och åt en bit mat. Tyvärr kunde vi inte sitta i kuvösen för det regnade hela dagen och blev lite för kallt och fuktigt för lila Ebba.

Wilma och Meja hade roligt med alla utklädnings kläder jag fått med från Camilla

Johanna som uppvaktade mig redan föra helgen hon var på jobbet, ringde därifrån.

Själv hade jag ledigt inte för att det var min födelsedag utan för att det var en klämdag.

Sedan fick jag ett samtal från Camilla i Kina helt ottroligt att kunna prata med någon så långt bort.

Det var många telefonsamtal min bror Bo och min vän Ann ringde också.

Barnbarnen i Växjö ringde och sjöng 4 verser på "Ja må hon leva" imponerade. Så många verser har jag aldrig hört.
Som avslutning på dagen åkte vi in till Kalmar och handlade en gräsklippare. Köpte även ett lite bord och två stolar till min köksträdgård.

Så det var ingen dum födelsedag.