lisadelin

Så var jag framme vid min pensionsavgång. Det har varit mycket att tänka på, har försökt förmedla det som känns viktigt till min efterträdare men det är väl alltid något jag glömt.

Det har varit en inte alltför rolig sista tid på arbetet, men det tänker jag inte kommentera utan försöka glömma så snart som möjligt.

Jag kommer att sakna mina arbetskamrater alldeles otroligt. Jag har ambitionen att hålla kontakt, hoppas att det håller.  Det är så tråkigt att man aldrig ska få träffa dem mera, prata och diskutera framtiden. Jag hoppas att det ska kännas bra när jag tittar in, framför allt att det finns tid att prata. Ska försöka ta tillfällen när det är kaffepaus, inte så mycket för kaffet utan mer att det är en paus i jobbet för de som arbetar!!

Kvällen före min sista arbetsdag var det ordnat en avslutningsfest för mig.

Det började med en rundvandring på Kalmar konstmuseum som är alldeles nybyggt.

Jag har inte varit på konstmuseet ännu så det var mycket trevlig.

Vi hade en bra guide som pratade så intressant om det konstverka som fanns på väggarna.

                                  
Alla följde intresserade det som berättades och visades

Efter det blev det mat på byttan, en läcker buffé.


Anette och Bosse


Jane och Johanna

Birger och Mats-Peter


Mårte och Ingegerd


Urban och Monika

        

Christina                            Marita                              Björn

   
                  

När maten var uppäten tog Ingegerd över och lämnade dels ett diplom samt en medalj. Hon hade även taget fram en journal med allt som hänt under de år jag jobbat.

Det var jätte kul, hon är verkligen påhittig.


Här lämnar Ingerd över diplomet och läser upp hur månda VD ar som funnits under mina arbetsår.



Birger lämnar över presenten från arbetskamraterna och Previa

Sedan fick jag ett otroligt fint halsband i silver av mina arbetskamrater och Previa. Jag blev mycket glad och kommer att få mycket glädje av detta smycke eftersom det framförallt är halssmycke jag använder.

Här syns både min medalj och mitt fina halssmycke

Tillsist tog vi en promenad och därefter skjutsade Ingegerd hem mig  till Öland eftrer en trevlig avslutningsfest

Inte ofta jag gör någon birdie. Tror att det handlar om en a två gånger under hela min golf karriär. Men idag hände det. Rundan hade gått ganska bra, så var vi framme vid sista hålet som är ett par 3 hål. Låg på green efter utslaget, ganska långt från hålet, så säker kände jag mig inte. Men jag  pratade snällt med bollen och tyckte det skulle vara kul att få göra ett bra resultat på sista hålet. Bollen tyckte även det samma och rullande snällt ner i hålet och jag fick min birdie.

Denna helg har jag varit och tittat på SM i agility.

Emma var funktionär på lördagen och Tobias hade då hand om barnen. Det gick ju bra, men det är väl så men papporna att de inte har rutinen så det är väl inte alltid så lätt . Men allt gick bra.

Vi gick och tiltade på tävlingarna och det var verkligen roligt att se hur duktiga hundarna är men det beror säker mycket på hundförarna om det ska lyckas.

Stilstudie på en duktig hund

Jag var där både lördag och söndagen.

På söndagen var det final tävlingar och det var jätte roligt.

Innan vi gick upp till tävlingsplatsen rastade Tobias alla fyra hundarna. Wilma hjälpte honom till att börja med Lisa.

Sedan tittade vi på de olika tävlingarna se nedan vad Agility är, en beskrivning från Svenska brukshud klubben

- Agility är en relativt ny och fartfylld tävlingsgren inom Svenska Brukshundklubben. Agility handlar om att på kortast möjliga tid och utan fel eller vägringar ta sig igenom en hinderbana. Sporten visades första gången vid en stor hundutställning i England år 1978. I mitten av 1980-talen introducerades agility i Sverige, och sedan 1987 är det en officiell hundsport med bl.a. Svenska Mästerskap och championat.

I agility kan man tävla både individuellt och i lag. Tävlingarna är öppna för alla hundar över 18 månaders ålder. Agility är en modern och publikfriande tävlingsform. Det går fort mellan slalompinnar, på vippbrädor, genom tunnlar och över hinder. Oftast är hunden lika förtjust som publiken, och förhoppningsvis hinner även föraren med i de snabba turerna.

Agility är roligt för alla, och när det är som bäst är det också en uppvisning i avancerad lydnadsdressyr. Agility bygger på ett gott samarbete mellan hund och förare. Ofta läggs mycket arbete på att motivera hunden för att nå en positiv och glad lydnad. I agility får man ofta motivationen gratis genom att hunden arbetar fritt och mot nya, spännande utmaningar. Dressyrarbetet handlar här om att balansera explosivitet, fart och precision. Agility är ett bra sätt att få god kontakt med sin hund, och förare och hund har roligt tillsammans.

Kurser i agility anordnas vid de flesta av landets brukshundklubbar och även vid ras- och specialklubbar. För att gå kurs bör hunden vara minst ett år gammal och ha vuxit färdigt. Hunden bör ha en god grundlydnad innan den går på agilitykurs.

Jenny Damm följ länken finns mer att läsa om henne. Vinnaren i storhundklassen

Det var roligt eftersom en kompis till Emma van i klassen för stora hundar. Hon hade tydligen vunnit en hel del tävlingar men saknade ett SM vilket måsta ha varit roligt för henne att vinna även detta.

Det var en trevlig helg, roligt att se dessa duktiga hundar samtidigt få umgås med barnbarnen.

Nu börjar det vara sista gången för vissa aktiviteter för min del. Denna gång handlade det om det fackliga arbetet.

Tänk så mycket kul vi haft genom åren, sedan är väl inte det fackliga arbetet särskilt tacksamt. Hur mycket jobb vi lägger ner och på många sätt påverkar vår status i företaget så är det ju lönen som gäller i slutänden. Där lyckas vi ju inte så bra som vi önskar. Trots att ledningen säger att vi är viktiga så är man ändå inte givmild mot oss och ger oss den lön vi är värda.

Hoppas att det så småningom går upp ett ljus att utan företagssköterskorna får inte övrig personal så mycket att göra.

Nog om detta. Sista träffen för min del blev även en träff med vår värdavdelning  Avdelning Södermanland.

Vi åkte till en kursgård se nedanstående länk.
Sandviks gård

Ett trevligt ställe med god mat och vackra omgivningar.

Vi jobbade på bra med utbildning, förhandlingsteknik och så hade vi i Previa klubben styrelsemöte.

Vi tog oss en titt på omgivningen innan middagen, en av oss tog till och med en runda med joggingskorna.

Det blev en underbar god middag, tre rätter, jag kostade på mig ett glas rött vin till huvudrätten.

Det blir inte så sent när vi har våra träffar och det är ganska skönt eftersom jag vaknade klockan 5 för att hinna upp till Sandviksgården i någorlunda god tid.

Det visade sig att en skogbrand härjade i närheten. Flera av oss vaknade på natten och kände brandrök. Själv tittade jag ut och så inget utan jag gick och lade mig igen. Några av oss tog en runda runt husen för att se så inte elden var alltför nära.  Så var inte fallet och på morgonen hade man elden under kontroll, men det var mycket som brunnit upp.

Efter en intressant föreläsning om säkerheten i vården, var det dag att återvända hemåt.

Jag fick åka med Margot till Norrköping där jag sedan skulle ta tåget hem.

Allt gick bra men efter Nässjö fick tåget gå långsamt pga. något jag inte vet och mellan Alvesta och Kalmar fick vi åka buss för ett träd hade blåst över spåren.

Jag kom hem en halvtimme snare än beräknat så Knut fick komma och hämta mig i Kaslmar eftersom sista bussen till Öland hade gått.

Tyvärr hade jag glömt kameran så några bilder från dessa dagar har jag inte.

Grisham, John

En mycket fascinerande bok om hur rättväsendet kan fungera.

Förlagetslagets beskrivning

Den oskyldige mannen: Jag läste New York Times en morgon och kom till dödsrunorna. Ett foto visade en man i en rättssal. Han hette Ron Williamson och han var, självfallet, avliden. Fotot hade tagits när han frigavs ur fängelset.

Det var mer en berättelse än en dödsruna - och jag fascinerades av den. Williamson och jag var ungefär lika gamla. Jag drömde om att spela professionell baseball, kom aldrig nära, men han hade "draftats" i andra omgången. Några år senare återvände han till sin hemstad med en skadad arm.

Han kunde inte hantera vardagen och drack mer och mer. Polisen misstänkte honom för ett olöst mord och efter fem år arresterades han. Deras bevisföring var mycket vag, men juryn gillade honom inte och han dömdes till döden. Efter 12 års väntan oskyldigförklarades han med hjälp av DNA-bevis.

Jag läste texten två gånger, sedan ringde jag mitt förlag för att berätta att jag hittat min nästa historia.

På söndagskvällen var det ett program på TV som handlade om personer som bekänner något som det inte gjort pga. att de blev lovade att komma hem. De var oskyldiga, så detta som ovanstående bok handlar om kan även förekomma i Sverige, tur att vi inte har dödsstraff.

Har nyligen lyssnat på en otroligt intressant bok.

Finns mycket att säga om denna men det finns mycket skrivet.

Vid intresse se följande länk.

http://www.bankrattsforeningen.org.se/Boktips/boktips87.html

Boken är skriven av en släkting till den mördade familjen, Helena Henschen Vilket drama, svårt att tro att det är sanning, men så är det.

Se nedanstående text

Beskrivande text

Roman baserad på en verklig familjetragedi. 1932 hittas det unga paret von Sydows tjänstekvinnor mördade. Polisen spårar paret Fredrik och Sofie von Sydow till Restaurang Gillet i Uppsala och där skjuter Fredrik sin fru och sig själv. Ingen vet varför och i den efterlevande familjen tystas traumat ner och förträngs.

(Seelig)