lisadelin

I dag såg jag 005 utanför Blomsterlandet.
Hade ingen aning att det var så stort att det fanns en sida där det handlade om vilka nummer man sett och hur många.  
http://www.platespotting.com/ps/
Nu hoppas jag att 006 kommer i min väg.

Så undrade Camilla, som ju inte är i Sverige hur långt våren kommit.
Tittar jag ut just nu ser jag en björk som skiftar i ljusgrönt. I går när jag tog en promenad var det fullt med blommande gullvivor utmed vägen, så nu går det fort.

Så var det dags för vårt 8: de barnbarns dop.

Johanna med familj kom redan på fredagskvällen.

De hade fått förmånen att vara fadder för lilla Ebba.

De hade ätet på vägen hit så det var mest sängen för barnen och lite prat inan det även var dags för oss att gå och lägga sig.

Vi hann ändå med "Så ska det låta"samt filmen Notting Hill som vi sett hur många gånger som helst men ändå tycker är kul att titta på.

På lördagen åt vi en tidiglunch eller kanske det kallas brunch. Sedan åkte vi till Kalmar. Knut och jag hämtade tårtorna som skulle vara till kaffet, medan Johanna och Martin åkte till kyrkan för att förbereda sin uppgift.

Prästen som skulle döpa Ebba är mycket trevligt kom in och pratade med gästarna.

Sedan kom de söta småflickorna Wilma och Meja höll varandra i händerna. De var så söta.

Ebba visade att hon hade en ordentlig röst bitvis under akten.

Johanna läste ett bibelstycke



Efter själva dopet spelade Caroline piano och Maria sjöng. De var så duktiga.

Saknade äldsta dottern som är i Kina samt äldsta barnbarnet som är aktiv i 4 H och var på ledar kurs.

De börjar bli stora våra barnbarn och har egna aktiviteter som är själklart viktiga för dem.

Efter dopet blev det smörgåstårta, kaffe och tårta.

Här sitter två svågrar och diskuterar ja vad då?? De har i alla fall smakat på smörgåstårtan.

Amelie, Kurt, Knut och jag har nu bra rutin på detta. Men nu blir det väl inte fler barn i den familjen?

På kvällen grillade vi för första gången och åt i kuvösen. Hade även taget ut TV n för att pojkarna skulle kunna se barnprogrammet. Det fungerade alldeles utmärkt.

Dagen efter, söndagen blev vi inbjudna till Tobias och Emma, Det hade blivit smörgåstårta över så det passade bra att få luncha med dem.

Martin skulle ta tåget hem eftersom pojkarna hade lov på måndagen stannade Johanna kvar.

Tyvärr hade jag jobb som var svårt att ändra på så jag kunde inte ta ledigt.

Fick i alla fall en kväll till att umgås

Redan torsdag, veckorna går otroligt fort. På jobbet är det framförallt rensning av papper kontakta kunder för att lämna över till Jane. Det känns verkligen konstigt, jag vet ju att jag ska sluta men det är svårt att förstå, att jag inte ska till jobbet mer. Kanske kan det bli något inhopp, men som det ser ut just nu har vi inte så mycket uppdrag så att jag skulle behövas. Men det vet man ju aldrig. tror att det kan var kul att jobba någon dag då och då, men vem vet?.

I går hade vi möte i aktieklubben och bestämde att vi skulle avveckla den trots att aktierna inte ligger särskilt högt och att vi gör en del förluster, ansåg vi ändå att det var dags.

Vi hade ju från början bestämt att vi skulle hålla på i 10 år och nu är vi där till och med på övertid.

Var i Oskarshamn och jobbade i dag hade hela förmiddagen fullbokad, men bar två personer dök upp. Der var trots allt intressant, de hade spirometri via datorn hur fiffigt som helst. Blir kul när det kommer till Kalmar men det får ju inte jag uppleva

På hemvägen ringde Cathrin, det var kul att prata med henne, roligt och vi kan ses någon gång.

Jag har även hållet på men inköp av Router så at jag ska kunna arbeta trådlöst samt även kunna skriva ut via Routern. Det var inte lätt att få pojkarna i affären att förstå vad jag menade. Var i två olika affärer. Tillsist hittade jag i alla fall en intersant pryl som jag fick en beskrivning på och tog med den till Tobias som lovande granska informationen. Han hade bråttom till Kalmar FF matchen. Det var säkert en bra match eftersom FF vann med 4 - 2.

Fick möjlighet att träffa flickorna en stund, de är helt underbara, det är så kul att träffa dem. Full rulle och lilla Ebba ligger på golvet och skrattar mest.

Så har jag börjat med en tokig grej ska se bilnummer i tur och ordning allts 001, 002, 003 osv.

Bokstäverna har ingen betydelse. Just nu har jag kommit till 004, nu hoppas jag att 005 kommer i min väg i morgon.

Det var ju inte bättre än någon annan förhandling, fast denna gång eftersom jag snart ska sluta trodde jag inta att jag skulle få något. Fick trots allt en summa att få ut från den 1/1 2008.

Sedan får man ju se hur det går att leva på pensionen.

Denna vecka var det ganska bra med jobb annars har det varit för lite uppdrag.

Veckorna går fort och ett tu tre är det helg igen. Snart är det bar två månader kvar att arbeta !!

Som vanligt löste vi melodikrysset. Lyckades klara allt, fast visste inte först vilken Göran det handlade om, Trodde det var Fristorp men hade ingen aning om att han sjunget tillsammans med Helen Sjöholm.

Så var det Lasse Berghagens visa som heter Någon, fans ju inte många andra ord som gick in så det blev en ren gissning. Sökte sedan på nätet och hittade titeln under visor av Lasse Berghagen. Skickade  in krysset men har ju aldrig lyckats vinna, men man ska väl inte ge upp.

På söndagen var vi tidigt uppe, hade tid på golfbanan8:37.

Här tränar Knut puttning innan vi går ut.


Själv prosvingar jag innan jag ska slå ut på första tee.

Det gick skapligt för mig fick ihop 31 poäng, jag var nöjd. Gick inte lika bra för Knut, men han kom mot slutet.

Spelade tillsammans med ett par Lena och Kenth. Tror inte de hörde ihop.

Kent var bror till vår granne Siv. Konstigt när det händer sådana saker, visste inte ens om att Siv hade en bror.

V 14 var Knut i Växjö och passade barnen ja de är ju så stora nu så inte behöver dom någon passning men eftersom Camilla är i Kina och Hans hade aktiviteter på sitt arbete så han var bortrest ett antal dagar var det inte så dumt att morfar fanns hos dem.

Här sitter Johan och myser tillsammans med Snobben

Caroline testar sin nya mobil
Maria var ute och samlade flaskor för att få in pengar till skolresa

Själv var jag i Malmö på tisdagen, stannade i Tävelsås en stund och såg att allt var ok.

Sedan kom jag tillbaka på fredagskvällen. Vi hade en mysig helg, barnen hade lite olika saker för sig vi tittade på men mest var de hemma hos oss. Vi tittade på TV åt god mat och så tog Knut och jag långpromenader med Vera. Vi såg årets första Tofsvipa i Växjö. Det brukar vi se på Öland.

Så byggde skatorna ett bo på tomten hos Olofsson, medan jag infogade denna bild såg jag på Familjen Olofssons blogg att skatboet inte finns kvar längre, men jag hann få det på bild.

Väl hemma i Skogsby igen gick allt sin gilla gång. En sak som hänt hemma. En blomma som jag aldrig hade trott kunde få några blommor har börjat blomma.
Har fått denna växt av Camilla för flera år sedan men först nu har blommorna kommit, jätte kul.

Har är ett foto eftersom jag inte vet om det kommer att hända igen

Jobbade på som vanligt. Har just nu inte så mycket uppdrag, håller på att organisera träffar med mina kunder för att lämna över till Jane.

Det känns bra, tycker att jag börjar förbereda mig på ett bra sätt inför pensionen.
Fick ett rop på hjälp från Tobias. Det skulle komma några

Det skulle komma några spekulanter på deras hus redan i veckan som kommer. Det gjorde att vi hjälpte till i helgen för att få huset så trevligt som möjligt.

Vi var även ute och tittade på området som är tänkt de ska flytta till och den eventuella tomten.

Allt är så spännande just nu.

I dag söndagen den 30 mars hörde vi och såg lärkan för första gången denna vår.

Det är ett verkligt vårtecken.

Läs mera om lärkan via följande länk.
http://www.avifauna.se/index.asp?lev=1905&typ=1

Grisham, John

En mycket fascinerande bok om hur rättväsendet kan fungera.

Förlagetslagets beskrivning

Den oskyldige mannen: Jag läste New York Times en morgon och kom till dödsrunorna. Ett foto visade en man i en rättssal. Han hette Ron Williamson och han var, självfallet, avliden. Fotot hade tagits när han frigavs ur fängelset.

Det var mer en berättelse än en dödsruna - och jag fascinerades av den. Williamson och jag var ungefär lika gamla. Jag drömde om att spela professionell baseball, kom aldrig nära, men han hade "draftats" i andra omgången. Några år senare återvände han till sin hemstad med en skadad arm.

Han kunde inte hantera vardagen och drack mer och mer. Polisen misstänkte honom för ett olöst mord och efter fem år arresterades han. Deras bevisföring var mycket vag, men juryn gillade honom inte och han dömdes till döden. Efter 12 års väntan oskyldigförklarades han med hjälp av DNA-bevis.

Jag läste texten två gånger, sedan ringde jag mitt förlag för att berätta att jag hittat min nästa historia.

På söndagskvällen var det ett program på TV som handlade om personer som bekänner något som det inte gjort pga. att de blev lovade att komma hem. De var oskyldiga, så detta som ovanstående bok handlar om kan även förekomma i Sverige, tur att vi inte har dödsstraff.